Lillasyster

"La nana", dvs Linda och Jenny, har nästan precis dragit hem. Mer om det imon! :)

Pojken landade i alla fall ordentligt i Antalya. Han messade när han satt på bussen mot hotellet i Alanya. Kändes så skönt att höra ifrån honom, är ändå oroligt när någon man älskar befinner sej uppe i luften på det där viset.

Kommer nog att gråta en skvätt igen när jag lagt mej för att jag känner mej ensam och övergiven. Men det känns faktiskt lite bättre nu.

Nu är han iväg, nu är det definitivt. Bara till att göra det bästa av situationen och längta! För förr eller senare kommer han att komma tillbaka till mej och gud vad underbart det kommer att bli! Då kommer denna outhärdiga tid att vara värd att ha genomlidit!

Nu ska jag försöka sova, ensam i min stora säng. 90 cm är på tok för mycket när man ligger där själv, speciellt när Jeppe är halvvägs över halva jorden. :(

Gonatt på er allesammans!

Speciellt vill jag ge all världens gonattpussar till Jeppe som förmodligen ligger och sussar sött i en vräkig hotellsäng på ett gött hotell, klokan är ju faktiskt över två på natten där.

Puss, kram och gonatt!

/J.