Lillasyster

Godmorgon världen!

Har inte precis stigit upp om ni trodde det, har bara inte satt mej vid datan förrän nu.

Har på nåt konstigt vis börjat "vänja" mej vid att inte träffa Jeppe. Vänja är inte det ord jag söker men det fins inget annat.

Saknar honom fruktansvärt, har fortfarande inte fattat att varken jag eller han messar varandra God morgon, jag saknar att vara i hans närhet och känner mej fruktansvärt ensam. Så vant mej har jag inte. Men vad ska man annars säga när svenska språkets ord inte räcker till?

Har iallafall insett att tiden inte kommer att gå ett dugg fortare för att jag deppar (vilket jag från och till gör ändå).

Vi kommer att vara ifrån varandra i nio dagar och detta är "mittdagen". Så nu har nedräkningen börjat om ni förstår hur jag menar. Och ikväll har jag överlevt mer än halva tiden, det känns bra.

Jag tror att det längsta vi har varit ifrån varandra innan är två dygn. Nu är det fem tror jag. Inte konstigt att det är tungt.

Men jag undrar en sak. Och det är att i fortsättningen, får jag inte tycka det är jobbigt att vi inte kan ses på att tag om det är en kortare tid än en vecka?

I'm standing on an bridge
I'm waiting in the dark
I wish that you'd be here by now

It's a damn cold night
Why can't you be here and take me by the hand?
Take me somewhere else

I don't know where you are
but I...I'm with you

No one likes to be alone...

/J.