En förklaring
Kanske ett korkat och onödigt inlägg. Det förra alltså. Men det var så det kändes just då. Kände att jag behövde få det sagt. Ingen idé att ljuga för sej själv (eller någon annan). Det man känner känner man. Så är det bara.
Var så orolig. Visste ju inte om dom hade flugit än, om det hänt nåt osv. Målade upp värsta skräckbilderna frömför ögonen. Visste ju inget för han hade glömt att messa. Och jag längtade!!
När han väl ringde och sa att allt var bra blev jag så lättad och kände sån glädje; nu skulle vi snart träffas!
Blev så besviken...även om jag innerst inne vetat det hela tiden...
Men nu har jag sovit på saken, det är en ny dag och saker och ting blir som det blir.
/J.
Var så orolig. Visste ju inte om dom hade flugit än, om det hänt nåt osv. Målade upp värsta skräckbilderna frömför ögonen. Visste ju inget för han hade glömt att messa. Och jag längtade!!
När han väl ringde och sa att allt var bra blev jag så lättad och kände sån glädje; nu skulle vi snart träffas!
Blev så besviken...även om jag innerst inne vetat det hela tiden...
Men nu har jag sovit på saken, det är en ny dag och saker och ting blir som det blir.
/J.
Kommentarer
Trackback
