Lillasyster

Har du någonsin känt känslan av att inte vara bra nog? Att inte vara tillräckligt smart? Att inte vara tillräckligt snygg? Att inte vara tillräcklig helt enkelt...

Man umgås med folk som är så mycket smartare än jag hela dagrna. I skolan... Hemma... Å då menar jag inte bara smart som i mattegeni utan smart som i allmänbildad. Smart som i intellektuell.

För att inte tala om alla idrottsstjärnor det finns... Själv kan jag inte sparka på en boll utan att bryta näsan...

Och alla ser så himla bra ut jämt. Perfekt sminkade, perfekt frisyr och perfekta kläder... Perfekta.

Du är inget undantag. Eller jo, det där med sminket. Men annars.
Du vet saker om allt, saker som jag inte har en aning om men som verkar självklara för dej. Du klär dej alltid snyggt. Propert. Respektabelt. Vet att jag hänger upp mej på det där ordet, förlåt. Men det gnager. Ungefär som skoskav...

En sak är ganska konstig egentligen. Det finns ingen jag hellre är med än dej, och det hoppas jag verkligen att du vet. Men det finns heller ingen i vars sällskap som jag känner mej så urbota korkad som i ditt. Och som en slashas. Och som en klumpfia.

Nu måste du tycka att jag är ungefär lika mild som en bittermandel. Och det är jag kanske. Men det är så det känns.

Älskar dej Jeppe! You are my one and only!

/J.

PS. Sarkastisk? Vem? Jag? DS.