Left alone...
Jag känner att detta riskerar att bli ett eändigt inlägg. Men va gör man? Det är så det känns just nu...
Känns som att alla ska på en lång resa, långt bort til ett fjärran land och lämna mej alldeles ensam hemma. Fast i själva verket är det ett fenomen som kallas skolan så får mej att känna så här. Detta är första gången som jag inte ska tillbaka till plugget. Skönt? Ja, till en viss del. Men det känns också väldigt tomt... Inga läxor, inga prov. Visst, det kan man vara utan men man är ändå van vid att klämma in det någon stans i ens tidsschema som man nu måste fylla med annat. Jag saknar mina älskade hatade lärare. Men framför allt saknar jag min klass!! Min underbara klass, så mycket kul vi har haft! Saknar dom så! Undrar vad alla har för sej... Är ju omöjligt att hålla kontakten med alla... Linda har ju dratt till Stockholm för att göa lumpen, Jennys pappa kasnke ska fixa jobb åt henne i USA! Och andra drar i väg till alla möjliga ställen för att plugga... Alla försvinner från mej! Som tur är finns ju Jeppe kvar hos mej även om vi kommer att ses avsevärt mindre än vad vi gjort nu på lovet... Är bara så himla rädd att han ska träffa nån annan nu när han börjar på gymnasiet... Själv kom jag in i Umeå men tackade nej... Är ju världens ände!
Detta innebär att jag måste söka jobb. Och ett himla tjat från mamma. Är inte lätt det där med jobb... Man ska komma på nån stans att fråga. Och man måste ha tur! Och det har inte jag!
Och så har i problemet stallet... Robin ska tas bort, mitt hjärta svider! Jag måste sätta in min ena sadel på blocket, är skyldig far min 4000 sen Stockholm. Och så har jag börjat överväga att leta ny stallplats, det här funkar inte längre, behöver börja om på nytt igen... Kommer dock att sakna de här sex åren... Nja, inte det sista halva men annars.
Nä, nu ska jag sluta klaga, det får bli som det blir. Hoppas bara att det blir bra... Måste ordna sej på något vis, det måste det! Så länge jag har Jeppe kvar vid min sida så vet jag att allting kommer att gå bra. Och även om mamma mest är sur nu för tiden så finns hon där också.
Och - jag ser fram emot körkortet!
Blev ju ändå ett rätt bra slut på den här sommaren. Det fina vädret kom ju till slut, hann med några lata dagar på stranden och en massa glass! Har också hunnit träffa tjejerna lite grann och framför allt myst med min underbara pojkis!
Idag har jag kört, sista gången på RT, sista gången med min lilla Audi. Jag har ätit blåbär och mjölk och blivit blå om tungan. Jag har grattat Maja på 7årsdagen. Jag har hjälp Jeppe att sätta ihop bordet vi har målat tillsammans. Och jag har förgäves försökt förberada mej på att alla andra ska börja skolan men inte jag.
Var föresten på kalas i lördags. Mycket revligt! Och Simpson´s filmen e rolig!
Nä, nu ska jag stilla min förvirrade hjärna med att fortsätta läsa Harry Potter 7.
Thanks for listening. /J.
Dagens låt: What do you do for money honey - AC/DC
Känns som att alla ska på en lång resa, långt bort til ett fjärran land och lämna mej alldeles ensam hemma. Fast i själva verket är det ett fenomen som kallas skolan så får mej att känna så här. Detta är första gången som jag inte ska tillbaka till plugget. Skönt? Ja, till en viss del. Men det känns också väldigt tomt... Inga läxor, inga prov. Visst, det kan man vara utan men man är ändå van vid att klämma in det någon stans i ens tidsschema som man nu måste fylla med annat. Jag saknar mina älskade hatade lärare. Men framför allt saknar jag min klass!! Min underbara klass, så mycket kul vi har haft! Saknar dom så! Undrar vad alla har för sej... Är ju omöjligt att hålla kontakten med alla... Linda har ju dratt till Stockholm för att göa lumpen, Jennys pappa kasnke ska fixa jobb åt henne i USA! Och andra drar i väg till alla möjliga ställen för att plugga... Alla försvinner från mej! Som tur är finns ju Jeppe kvar hos mej även om vi kommer att ses avsevärt mindre än vad vi gjort nu på lovet... Är bara så himla rädd att han ska träffa nån annan nu när han börjar på gymnasiet... Själv kom jag in i Umeå men tackade nej... Är ju världens ände!
Detta innebär att jag måste söka jobb. Och ett himla tjat från mamma. Är inte lätt det där med jobb... Man ska komma på nån stans att fråga. Och man måste ha tur! Och det har inte jag!
Och så har i problemet stallet... Robin ska tas bort, mitt hjärta svider! Jag måste sätta in min ena sadel på blocket, är skyldig far min 4000 sen Stockholm. Och så har jag börjat överväga att leta ny stallplats, det här funkar inte längre, behöver börja om på nytt igen... Kommer dock att sakna de här sex åren... Nja, inte det sista halva men annars.
Nä, nu ska jag sluta klaga, det får bli som det blir. Hoppas bara att det blir bra... Måste ordna sej på något vis, det måste det! Så länge jag har Jeppe kvar vid min sida så vet jag att allting kommer att gå bra. Och även om mamma mest är sur nu för tiden så finns hon där också.
Och - jag ser fram emot körkortet!
Blev ju ändå ett rätt bra slut på den här sommaren. Det fina vädret kom ju till slut, hann med några lata dagar på stranden och en massa glass! Har också hunnit träffa tjejerna lite grann och framför allt myst med min underbara pojkis!
Idag har jag kört, sista gången på RT, sista gången med min lilla Audi. Jag har ätit blåbär och mjölk och blivit blå om tungan. Jag har grattat Maja på 7årsdagen. Jag har hjälp Jeppe att sätta ihop bordet vi har målat tillsammans. Och jag har förgäves försökt förberada mej på att alla andra ska börja skolan men inte jag.
Var föresten på kalas i lördags. Mycket revligt! Och Simpson´s filmen e rolig!
Nä, nu ska jag stilla min förvirrade hjärna med att fortsätta läsa Harry Potter 7.
Thanks for listening. /J.
Dagens låt: What do you do for money honey - AC/DC
Kommentarer
Trackback
