En annan tid, en annan plats, ett annat liv...
Ja kära vänner... Som ni nog har märkt så har uppdateringen av denna blogg varit sämre än sämst det senaste halvåret ungefär. Ja, den var kanske inte den bästa dessförinnan heller, men bättre åtminstone.
Saken är väl den att jag lite grann tappat lusten att skriva. Egentligen älskar jag att skriva, och att blogga, men så mycket har hänt i mitt liv sen denna bloggen skapades. Övervägande tråkigheter tyvärr...
När jag skapade bloggen så gick jag sista året på gymnasiet på kära gamla Österäng med mina härliga NV3a:are, och det var ett halvår efter att jag träffat min älskade Jeppe. Jag hade mina kompisar nära mig, jag hade tryggheten från skolan och familjen och lyckan och kärleken med Jeppe. Jag hade mina hästar och min hund och livets glada dagar rullade på.
Men som vi alla vet så varar inget för evigt...
Studenten var efterlängtad och det var verkligen en underbar tid. Men den var alldeles för snabbt förbi. Skolan kom inte tillbaka som den alltid gjort efter sommaren och alla vännerna spreds för vinden. Det var dags att själv ta tag i sitt liv och styra det i den riktningen man själv önskade. Men det blev inte alls som jag tänkt mej. Till råga på allt fanns det inte ett enda jobb att få tag på. Jag gick hemma och kände mej överflödig, uttråkad och allmänt onyttig. Men Jeppe fanns där för mej, han var mitt ljus. Robin, min ena häst, och Tuffy, vår lilla hund, rycktes bort från mej, dom också. Allt kändes sämre och sämre. Till slut gick detta ut över mina nära och kära, jag var inte mej själv längre. Och en dag lämnade Jeppe också mej. Mitt hjärta slets itu, det som var kvar av min tillvaro slogs i spillror.
Sommaren som var handlade bara om att jag skulle lära mej leva och bli en hel människa igen. Min räddning var att jag började plugga igen i höstas, annars hade jag nog gått under.
Robins gamla box är inte tom längre. Vi har en ny liten hund nu. Jag har fått nya härliga vänner från Lund, och håller kontakten så gott det går med dom gamla. Eliis är frisk igen så rider så mycket jag hinner.
Det värsta har dock varit att inse att nu är jag ensam, nu står inte längre Jeppe vid min sida. Jag har aldrig nånsin varit så förtivlad innan eller mått så dåligt. Det har gått fem månader nu. Drygt. Visst kan det göra ont ibland fortfarande. Och saknaden ligger som en isklump i min mage, den bär jag med mej. Men jag börjar kunna acceptera det nu. Och mitt hjärta har börjat klappa igen... Jag kommer nog alltid att älska Jeppe på mitt eget lilla vis. Men jag har insett att det går att älska andra också.
Vad jag ville komma till var att denna bloggen handlar om mitt gamla liv, så som det var innan. Nu lever jag ett annat liv som ser helt annorlunda ut. Och jag vill helst hålla isär dessa båda. Har därför bestämt mej för att flytta och börja om på ny kula. Här finns så många minnen. Och det känns konstigt att skriva här numera, som att bloggen tillhört någon jag inte känner sen innan och att hennes inlägg finns kvar.
Som Jeppe sa; hade det varit en annan tid, en annan plats och i ett annat liv så..
Let's make that happen!
I fortsättningen hittar ni mej på www.20mars.blogspot.com
Och såklart finns jag kvar på www.20mars.bilddagboken.se
Kommer låta denna bloggen finnas kvar dock, kanske tittar in nån gång och skriver ett par rader eller bara läser gamla inlägg och minns.
Vi hörs och syns!
Sköt om er!
/J.
Saken är väl den att jag lite grann tappat lusten att skriva. Egentligen älskar jag att skriva, och att blogga, men så mycket har hänt i mitt liv sen denna bloggen skapades. Övervägande tråkigheter tyvärr...
När jag skapade bloggen så gick jag sista året på gymnasiet på kära gamla Österäng med mina härliga NV3a:are, och det var ett halvår efter att jag träffat min älskade Jeppe. Jag hade mina kompisar nära mig, jag hade tryggheten från skolan och familjen och lyckan och kärleken med Jeppe. Jag hade mina hästar och min hund och livets glada dagar rullade på.
Men som vi alla vet så varar inget för evigt...
Studenten var efterlängtad och det var verkligen en underbar tid. Men den var alldeles för snabbt förbi. Skolan kom inte tillbaka som den alltid gjort efter sommaren och alla vännerna spreds för vinden. Det var dags att själv ta tag i sitt liv och styra det i den riktningen man själv önskade. Men det blev inte alls som jag tänkt mej. Till råga på allt fanns det inte ett enda jobb att få tag på. Jag gick hemma och kände mej överflödig, uttråkad och allmänt onyttig. Men Jeppe fanns där för mej, han var mitt ljus. Robin, min ena häst, och Tuffy, vår lilla hund, rycktes bort från mej, dom också. Allt kändes sämre och sämre. Till slut gick detta ut över mina nära och kära, jag var inte mej själv längre. Och en dag lämnade Jeppe också mej. Mitt hjärta slets itu, det som var kvar av min tillvaro slogs i spillror.
Sommaren som var handlade bara om att jag skulle lära mej leva och bli en hel människa igen. Min räddning var att jag började plugga igen i höstas, annars hade jag nog gått under.
Robins gamla box är inte tom längre. Vi har en ny liten hund nu. Jag har fått nya härliga vänner från Lund, och håller kontakten så gott det går med dom gamla. Eliis är frisk igen så rider så mycket jag hinner.
Det värsta har dock varit att inse att nu är jag ensam, nu står inte längre Jeppe vid min sida. Jag har aldrig nånsin varit så förtivlad innan eller mått så dåligt. Det har gått fem månader nu. Drygt. Visst kan det göra ont ibland fortfarande. Och saknaden ligger som en isklump i min mage, den bär jag med mej. Men jag börjar kunna acceptera det nu. Och mitt hjärta har börjat klappa igen... Jag kommer nog alltid att älska Jeppe på mitt eget lilla vis. Men jag har insett att det går att älska andra också.
Vad jag ville komma till var att denna bloggen handlar om mitt gamla liv, så som det var innan. Nu lever jag ett annat liv som ser helt annorlunda ut. Och jag vill helst hålla isär dessa båda. Har därför bestämt mej för att flytta och börja om på ny kula. Här finns så många minnen. Och det känns konstigt att skriva här numera, som att bloggen tillhört någon jag inte känner sen innan och att hennes inlägg finns kvar.
Som Jeppe sa; hade det varit en annan tid, en annan plats och i ett annat liv så..
Let's make that happen!
I fortsättningen hittar ni mej på www.20mars.blogspot.com
Och såklart finns jag kvar på www.20mars.bilddagboken.se
Kommer låta denna bloggen finnas kvar dock, kanske tittar in nån gång och skriver ett par rader eller bara läser gamla inlägg och minns.
Vi hörs och syns!
Sköt om er!
/J.
