Lillasyster

Fram tills för ungefär 10 minuter sen har jag varit helt förkrossad. Denna dagen har vatt en pina.

Jag har saknat min älskling så mycket att jag inte märkt att solen skiner utanför mitt fönster.
Jag hittar inte gummiploppen, den är B-O-R-T-A!!
Jag har just insett att jag är tjock...måste till Friskis NU!!

Men så ändrades allt med snabb fart!

Satt och läste Tivoli. Där läste jag "Skinn, lack och läder - en av höstens viktigaste tender". Så bra tänkte jag. Har nämligen bestämt mej för att jag bara MÅSTE ha en skinnjacka! Har hittat en jättefin brun på Only...
Och så fick jag post. Från vägverket. Det var mina godkännanden för handledare vid privat övningskörning! Tjoho! Körkortet - here I come!

Pojken var lite krasslig idag... Verkade lite nere och frös... Sen när fryser Jeppe?

Älskling, jag hatar att se dej som du var idag. Om du inte mår bra och inte är glad så gör inte jag det heller!
Hatar att se dej så nere, det gör ont, skär som knivar...

KRYA PÅ DEJ ÄLSKLING!

Älskar dej över allt annat, det hoppas jag verkligen att du vet! Och jag älskar dej för den du är, vill inte att du ska vara på nåt annat sätt än precis som du är!

Du och jag för alltid!!

Pussar! /J.

Såå... Vad gissade ni på då? Om ni gissade på "hund" så var det rätt! Vi hämtade nämligen vår nya vovve idag!

Hon heter Chili, är åtta veckor gammal och en korsning mellan springer spaniel (75%) och wachtel (25%). Och hon är absolut JÄTTESÖT!

Hon har varit jättesnäll idag. Hon är lite blyg och nästan lite rädd för vår andra hund Tuffy. Men annars är hon jättego'!

Här kommer lite bilder!

              

  Detta är våran andra hund Tuffy. En golden retrievertik som är 13 år.

Voff voff! /J.

Först och främst vill jag säga att JAG ÄLSKAR DEJ!

Jag skulle kunna skriva sida efter sida om hur mycket jag älskar dej, om hur mycket du betyder för mej, om hur underbar jag tycker att du är... Men det tänker jag inte göra. För inte en människa skulle orka läsa det, möjligen du... Men den främsta anledningen är att hur mycket jag än skriver kommer ändå ingen, varken du, jag eller nån annan, att förstå hur mycket jag älskar dej. Det finns inte ord som är tillräckligt stora och starka för att beskriva det. Jag kan nog inte ens riktigt förstå det själv...hur mycket jag älskar dej alltså...det vet bara mitt hjärta... Vet du hur jag vet att det vet? Jo, för varje gång det slår så slår det för dej. Du är mitt allt, mitt liv. mitt hjärta!

Jag kommer ihåg första gången jag såg dej. Det var hemma hos Tina, i hennes kök. Du stod och pratade med Johanna och blandade vin och cola och det smakade kall, kolsyrad glögg.

Jag kommer ihåg att vi pratade hela kvällen, inget annat fanns, bara du.

Jag kommer ihåg att vi var ute, jag skulle titta till hästarna i stallet, du gick ut igen för Robin fes och du tyckte att det luktade illa, haha, och jag följde med dej. Jag frös och fick värma mej i din famn.

Jag kommer ihåg hur vi satt i soffan, du flyttade sakta närmare.

Jag kommer ihåg när vi kysstes första gången... Svävar fortfarande på rosa moln när jag tänker på det...

Jag kommer ihåg första gången du messade mej...

Jag kommer ihåg våra oändliga promenader med Tuffy i iskylan som råder i november.

Jag kommer ihåg när jag var hemma hos dej första gången... Mamma trodde jag var hos Hanna och Rickard... Vi kollade på poker utan ljud och hade det så otroligt mysigt! Och det var Johanna som avslöjade oss genom att hitta blonda hårstrån i soffan...

Jag kommer ihåg när du träffade min mamma första gången, när vi letade efter henne på Domus och hon trodde att du var Isak eller Sebbe...

Jag kommer ihåg när din mamma var nyfiken på oss och körde förbi med bilen och tutade! Och när du trodde att din pappa va ute med ficklampa...!

Jag kommer ihåg när jag var hos dej till kl 4 på morgonen och vi stod med dörren öppen i en halvtimme för att vi inte kunde slita oss från varandra och säga hejdå så vintekylan drog in och dina föräldrar frös i sitt sovrum. Jag saknade dej med detsamma när du stängt dörren bakom mej...

Jag kommer ihåg att vi träffades varenda dag på jullovet...och sommarlovet!

Jag kommer ihåg när det var storm och strömavbrott... Varför kan det inte vara så jämt? Mörkt och kallt och massor med ljus...och du och jag.

Jag kommer ihåg nyårsafton...den bästa nånsin!

Jag kommer ihåg min studentdag. Du hämtade mej med moppen på Stora Torg!

Jag kommer ihåg när vi var i Stockholm, alla sa åt oss att åka Kärlekstunneln... Vi har båda kortet från det...

Jag kommer ihåg timmarna vi suttit på Vår Sten nere vid sjön...

Jag kommer ihåg när vi rökfyllde vår stuga med popcorn och nästan satte fyr på den med en bulle...

Jag kommer ihåg när vi spelade fotboll och jag gjorde en Fredrik Ljungberg och du skrattade så du kiknade. Det gjorde jag också!

Och jag vet att du också kommer ihåg allt detta, och mycket mer som vi varit med om tillsmmans du och jag.
Vet du hur jag kan veta det? Jo, just för att vi var med om detta TILLSAMMANS!

Jag hoppas så innerligt att vi kommer att få många många fler fina minnen tillsammans du och jag älskling!

Vill dela resten av mitt liv med dej! Har aldrig varit säkrare på något annat!

Sist men inte mist vill jag säga att JAG ÄLSKAR DEJ JEPPE!

All världens pussar från din Johanna! :-*

                    
              
    

Denna dagen har ägnats åt förberedelser för morgondagen.
Området skulle säkras, inga små föremål får kunna nås ur krypande höjd. Vissa saker skulle införskaffas. Sladdar gömmas. Mattor flyttas.

Gissa varför?

Ger er lite bildledtrådar!

Om ni haft rätt eller ej får ni veta imorrn!

/J.

                   

Har som sagt tillbringat helgen i Ignaberga i pojkens mormor och morfars sommarstuga (eller snarare sommarjättehus).

Det var en supermysig helg! Huset är världens sötaste, jättegammaldags och gulligt, man bara älskar det!

Vi hade jätteskoj! Alla är så himla trevliga, man hade kunnat stanna länge, länge!

Vi kom dit i lördags efter Jeppes match (som jag tyvärr missade, dom vann med 8-1 mot Hanaskog :-D). Vi åt pannkakor, gick tipsrunda, kastade boll, sköt straffar (kan bara meddela att jag var den enda i sällskapet som inte spelar fotboll och jag satte inte en enda!), hade gissa-smaken-på-saften-tävling och skattjakt inne i huset och en massa annat! :D

Var i Tykarpsgrottan igår. :)

Har tyvärr inga bilder... Jag tar alltid typ 150 bilder eller så tar jag inga alls...

Så himla härligt, har inte bråkat med Jeppe på hela helgen och vi hann prata och mysa en massa och nu känns det bättre än nånsin! UNDERBART!

Älskar dej gubben! Du och jag för alltid!

Pussar!

din Johanna

Igår var Hanna och jag på Malmöfestivalen! Vi kollade på Joddla ;P och Melody Club :D. Vi missade tyvärr (?) The Ark eftersom vi tog ett tidigare tåg hem än planerat. (Hanna kunde inte bli hämtad så hennes sista buss gick 01.20).

Det var så sjukt mycket folk överallt! På stationen, på tåget, på gatorna, vid scenen, ÖVERALLT! När vi åkte ner hade folk redan börjat festa till det, ljudnivån var HÖG i våran tågvagn (och faktiskt högre i den efter oss märkte vi sen) och det verkade va nåt fel på luftkonditioneringen i vår vagn, kändes som vi satt fillt påklädda i tågsäten somvar placerade i en bastu! :S Inte bara Jeppe och hans polare som bastade igår... Men vi gjorde det ofrivilligt, haha!

Joddla var kul som vanligt! Har tyvärr inga bilder, glömde kameran hemma, smart som jag är...

Hade tänkt käka på nåt ställe sen men det bojkottade vi ganska så snabbt. Köerna gick ju för fasen ut på gatan överallt! Orka! Så det fick bli ett par munkar istället. Gott i och för sog! Tur att jag "får" äta två kakor i veckan!

Sen var det dags för Melody Club som var jättebra!

Därefter letade vi upp någon stans att sitta, vpra stackars ben pallade inte längre. Men det enda stället som var ledigt var mitt bland en JÄTTESTOR (ursäkte uttrycket) huklefamilj. Så vi kände oss lite malplacerade där så vi gick till stationen för att köpa tågbiljett till mej istället (något som senare visade sej vara helt i onödan, ingen kollade biljetter på tåget). Men jag slipper ialla fall ha dåligt samvete!

Vi trodde att vi skulle hunnit tillbaka och sett en liten stund på The Ark men nä. Det tog typ en evighet att ta sej nånstans, man kunde gå en meter, sen fick man stanna igen, folk överallt!

Eftersom Hanna skulle ta bussen hem betydde det att jag blev tvungen att gå hem själv (vilket är strängt förbjudet av mamma och som faktiskt är lite läskigt om jag ska va ärlig). Men då visade det sej att Jeppe precis skulle sticka från Chill Out så han kom och mötte oss vid tåget! En sann gentleman! <3 Tyckte det var jättegulligt! Och så fick jag ju träffa honom en halvtimme extra och det är ju inget man säger nej till! Och så fick jag ju samtidigt veta att han inte hittat på några hyss när han var iväg!

Nä, nu ska jag äta frukost och packa, ska tillbringa helgen i Ignaberga! Med Jeppe såklart!

Ha de! /J.

Hm, när jag skrev mitt förra inlägg så anade jag inte hur rätt jag skulle ha. Mitt jobbletande idag gick verkligen KASST! Till att börja med så SPÖREGNADE det och mina skor blev genomblöta. Vadå välja lämpliga skor efter väder? Skor ska vara fina, inte praktiska!

Vart enda ställe jag gick till hade jag otur. "Nä, presonen du ska prata med är inte här idag." eller "Personen du ska prata med sitter i telefon." eller "Personen du ska prata med är på (ett ställe) men du kan ju gå dit om du vill.". Så det gjorde jag. Men "Nä, personen du ska prata med är på (stället jag nyss var på.). Är ju så att man blir TOKIG!

SNÄLLA, kom på att ni ABSOLUT inte kan klara er utan mej och ring mej NU!

Börjar bli desperat nu alltså. Till och med så att jag börjar fundera på att söke de två ynka jobb som ams har att erbjuda en outbildad som jag. Och då är det ILLA!

Det ena är i Tyringe. I längsta laget för en än så länge körkortslös men - vad gör man? Iallafall, jobbet var att mjölka kossor.
Det andra jobbet var i Tollarp. Städare på 50 %. JIPPI.

Måste ringa Bosse och kolla om han möjligen har ett jobb till mej. Fast det känns faktiskt lite dumt... Usch.

Och ännu mer otur idag! Jag kunde varken sätta in min annons om sadeln på blocket eller beställa tester från STR för att jag inte har något jäkla MASTERCARD! Ursäkta mej att jag inte visste att "om några år behöver jag sälja min sadel på blocket" när jag skaffade mitt kort. Morr.

Nä, måste skaffa jobb FORT! Folk nedvärderar en verkligen för att man inte jobbar. "Det är nästan lite äckligt att du bara ligger hemma på sofflocket:" Som att det är MITT VAL då! Fan, känner mej som en samhällsförbrytare (finns det ett sånt ord?) för att jag inte jobbar. För att jag är ARBETSLÖS. Det ordet har så jäkla dålig klang.

Nä, ska muntra upp mej med lite Maria Keyes-läsning nu.

/J.

...och om det ändå skulle bli det så blir det ändå fel.

Tänkte att om Jeppe ändå skulle på insparksfest imorgon så kunde jag hänga med Hanna S till Malmö och Malmöfestivalen såväl som att bara sitta hemma. Det är Joddla (med Siv såklart), Melody Club och The Ark vi ska kolla på. Kunde va najs tänkte jag. När jag precis bestämt med Hanna så visar det sej att det inte alls är någon insparksfest, det var bara något jäkla rykte. Så nu är det plötsligt Jeppe som  måste vara hemma! Suck. (Fast han sa att dom kanske skulle gå ut iallafall.) Bra för då slipper jag ha dåligt samvete. Dåligt för då kommer jag att oroa mej för eventuella strul.

Och en annan sak som inte blev som jag hade tänkt var ett vikariat på Central. Johanna jobbade där men var tvungen att sluta för ett annat jobb. Så hon rekommenderade mej till rektorn och javisst, han skulle ringa. Men har han gjort det? Nänä. Visst, det var bara from idag till den 31e. Men det hade alltid varit något. Åtminstone hade det fått tyst på pappa.

Ska till Jeppe i eftermiddag, längtar! Innan dess tänkte jag ta en vända på stan för att kolla om det händelsevis finns några jobb till mej. Fast det kan man ju räkna ut hur det kommer att gå med min vanliga tur. Eller jag kanske ska säga otur?

Dagens låt: I'll take the rain - R.E.M.

Regn och rusk på er fran mej!
/J.

Min mamma är en mystisk mamma.

Hon skulle iväg någonstans idag, hon vägrar berätta var både för mej och syrran. Och vi undrar såklart. Men får inga svar. Bara något irriterat i stil med "jag behöver minsann inte redovisa allt för er". Hm. Är det så det är att vara mamma? Att kunna göra vad man vill utan frågor? För så är det minsann inte att vara dotter!

Vi ringde henne på mobilen. Trodde inte att hon skulle svara. Men faktiskt så gjorde hon det. "Jag kan inte prata nu, håller på att bli expierad. Hejdå." Klick. Expierad??

Ett par timmar senare ringer vi igen. Hon svarar. När vi frågar var hon är säger hon "Jag är hon en bekant, jag hör av mej." Klick. Hos en bekant?

Antingen är det något fånigt som att hon har skaffat sej en liten "vän". Eller så är det något allvarligt. Typ att något har hänt eller att hon har fått någon konstig sjukdom.

MAMMA JAG BLIR OROLIG! KOM HEM!

/J.

Så, nu var det vedervärdiga inlägget borta för alltid! Fattar inte vad jag tänkte!

Har precis pratat med en helt förstörd älskling som hade läst mitt idiotinlägg. Jag behöver inte ens dricka för att göra saker jag ångrar... (kommer nog inte att göra om det, blir nog inte så långlivad, har nog ådragit mej hjärncancer efter en timme i mobilen utan handsfree...)

FÖRLÅT älskling!

ÄLSKAR DEJ MEST I VÄRLDEN! Du är mitt allt!



Pussar på dej älskling! /J.

Förlåt för innan... Mitt lilla utbrott va kanske lite onödigt... Jag vet att jag borde tagit det direkt med dej älkling men du vet ju hur jag är... Det slår slint i skallen på mej ibland. Jag far fram som en tornado, skriker och gapar och skäller ut folk... Fast jag hann iallafall avreagera mej lite innan du kom till mej... Även om lite av det satt kvar som du säkert märkte...

Var iallafall helt underbart att träffa dej, har saknat dej så!

Pussar från din Johanna!

Förresten, Harry Potter är utläst! Läst klart den inatt.

Idag när jag klev av bussen på väg till stallet så insåg jag att faaan, nu är hösten här! Regnet öste ner, trädens löv rasslade gyllengula, himlen var stålgrå och det var riktigt kyligt. Jag gick hopkurad under mitt rangliga paraply, hakan nerborrad i polokragen och med hörlurarna intryckta i öronen för att slippa höra smattrandet från regnet och fräsandet från bildäcken mot den blöta asfalten. Jag fick stå och vänta en bra stund vid 21an innan det var tillräckligt glest mellan bilarna att jag vågade smita över. När jag stod där och väntade och blev nerstänkt av lastbilar spelades REM - The sidewinder sleeps tonight i mina öron. Den har därför blivit min officiella höstlåt 2007. Denna sommaren har man verkligen fått för lite sol!

När jag gick mellan hagarna tänkte jag att hösten är ändå rätt bra. Träden är så vackra med sina färgglada löv, det är mysigt att gå genom lövhögar hand i hand med din älskling, känna kylan bita i kinderna och vara glad för sina nya höstjacka. Men hösten är inte fin när den är som den var idag. Hästarna stod tätt ihop under träden med rumporna vända mot regnet och svansarna mellan bakbenen. De ser så eländiga ut när de är blöta. Deras manar ligger tätt slickade längs halsen vilket gör att de ser otroligt taniga ut.

Jag skänkte en tacksam tanke till mina stallkängor när jag klafsade genom lerpölarna på stallplanen innan jag kom in till värmen i stallet.

Det är förresten inte bara utomhus som det är höst utan även i mitt hjärta. Jag sa upp Robins boxplats idag. Tre månader är det längsta jag får ha honom kvar hos mej. Och det tar mej emot att lyfta telefonluren för att ringa slaktaren... Och sadeln den ska ut på blocket... Aldrig mer får jag sitta på hans rygg...

Har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen på Eko och Willys. Kändes som att vi var iväg i eveigheter och att vi handlade typ allt som fanns i affären. Är förtfarande förundrad över att allt fick plats i lilla kotten!

Nu ska jag och mamma ha lite mor-och-dotter-tid tillsammans, vi ska kolla på Se upp för dårarna vilken jag tycker är hysteriskt rolig! Detta plus tanken på att få träffa Jeppe imorgon kan förhoppningsvis få mej på lite bättre humör.

Innan jag säger hej för idag måste jag tyvärr göra er besvikna... Harry Potter är inte utläst än... Men jag jobbar på det!

Bon soir!

/J.

Hej hopp!

Nu va man tillbaks hemma igen... Tråkigt. Efter att ha tillbringat en hel underbar helg hos pojken är det typ det tråkigaste som finns att komma hem igen. Speciellt när man har den obehagliga vetskapen om att jag inte får träffa min älskling förrän på tisdag igen...

Så vad har hänt denna helg då? Tja, inte mycket.

I fredags var jag i stan med Elna. Det var väldans najs, har inte träffat henne på evigheter! Inte så konstigt kanske med tanke på att hon numera bor på Gotland... Men desto trevligare att ses! Det snackades om vad som hänt under året vi inte träffats och en massa gamla minnen! Och vi kom fram till en sak: Vad gör man utan msn? Senare framåt kväll hängde jag med pojken hem. Vi myste framför Shrek och en massa godis! (since vi gav upp vår favvosyssla att käka godis är numera vårt svar på godis morötter, gurka och dippa!) Mums!

På lördagen käkade vi frukost runt halv två på dan... Resterande tid kollade vi på Shrek 2. Vi passade även på att fira vår 9-månadersdag med tobleroneglass! Mmm! Kollade på Perfume - the story of a murder.

Idag har den mesta tiden också tillbringats framför TVn. Too bad detta här alltså. Men hur som helst. Idag var det EM-final i banhoppning och det får man absolut inte missa! Jeppe var dock inte lite förtjust... Fast han imponerade stort genom att se hela första omgången utan att somna en enda gång! Man får väl gratulera Holland till segern i nationshoppningen och Meredith Michaels Beerbaum till det individuella guldet!

Saknar redan min prins... Snyft. Ska läsa Harry Potter nu... För att avleda tankarna liksom... Och för att jag väldigt gärna vill veta hur det går... Undrar om boken är utläst nästa gång jag skriver?

Förresten...
Har ni någon gång blivit väckta mitt i natten och det första ni har fått höra är att ni svävar? Isåfall känner ni igen de första sekundernas förvirring som detta skapar...

Ha det!
...and don't forget to BE HAPPY! *vinkar med pekfingret*

...I'm i truoble deep.
Papa don't preach,
I've been losinng sleep.
But I'm keeping my baby...

/J.

Känns fortfarande konstigt att inte gå i skolan... Känns konstigt att tänka att man aldrig mer kommer att göra det... Inte i den benärkelsen man är van vid iaf...
Fast jag är ju inte helt avskuren från min kära gamla skola, Jeppe kan ju rapportera om allt som händer där!

Träffade både Sanna och Johann idag från min gamla klass (fast jag tycker iofs fortfarande att det är min klass) och det var mycket trevligt!

Har vatt jättetrött hela dan. Kunde inte somna i gårkväll, 90 cm e definitivt för mycket plats att sova på ensam, och dessutom blev jag uppskrämd innan sju imorse av mamma som sa åt mej att gå ut me vovven. Gäääsp! Och dessutom regnade det! Läste Harry Potter sen, undrar just hur det hela kommer att sluta? Kommer kännas konstigt sen att det inte kommer fler böcker, har hållit på att läsa dem i sex sju års tid!

Va inne i stan sen, letat jobb... Hoppas hoppas HOPPAS att någon nappar, behöver verkligen pengarna plus att det kan vara trevligt att ha något för sej om dagarna så att man inte hinner sakna pojken lika mycket.

I eftermiddags och ikväll har jag vatt hos älsklingen min. Så underbart att få träffa honom igen, dagarna känns så lååånga utan honom...!

Förresten, idag fick jag höra världens gulligaste sak, det var Jeppe som berättade det. Jo, det var så här att dom skulle typ berätta om sej själva på svenskalektionen och då hade någon frågat vem som betydde mest för honom. Och då hade han svarat mej! (och sina päron) SÅ HIMLA SÖTT! <3

Imon ska jag träffa Elna, ska bli sjukt trevligt, va inte igår direkt!

Nä, nu ska ja sluta tragga!

Eller jo bara två saket till:

1. Ett stort KRYA PÅ DEJ till Sebbe som har körtelfeber!

2. JAG ÄLSKAR DEJ JEPPE!

Ha de! /J.

Jag har aldrig kännt mej så ensam som nu. Aldrig har allting kännts så tomt, så meningslöst som nu. Aldrig har tiden gått så sakta som den gör nu.

Känner mej så ensam om natten. Det är meningen att någon ska sova bredvid mej. Det är meningen att DU ska sova bredvid mej om natten. Men du är så långt bort...

Saknar dej min älskling!

Älskar dej så!

Pussar från din Johanna

Fan, detta var värre än jag trott! Jag saknar faktisk skolan! Kanske inte skolan som i skolan utan skolan som i världens bästaste ÖSTERÄNG!
Trodde jag hade kommit över det nu i sommar. Insett att jag inte sjulle komma tillbaks dit, att min tid där är över, att NV3a inte finns mer... Men vår tid där tillsammans kan ingen ta ifrån oss, alla minnen, alla roliga stunder. De kommer att bestå!

O, a oare, jag är ÖSTERÄNGARE!



Ta vara på tiden älskling!

/J.

Jag känner att detta riskerar att bli ett eändigt inlägg. Men va gör man? Det är så det känns just nu...

Känns som att alla ska på en lång resa, långt bort til ett fjärran land och lämna mej alldeles ensam hemma. Fast i själva verket är det ett fenomen som kallas skolan så får mej att känna så här. Detta är första gången som jag inte ska tillbaka till plugget. Skönt? Ja, till en viss del. Men det känns också väldigt tomt... Inga läxor, inga prov. Visst, det kan man vara utan men man är ändå van vid att klämma in det någon stans i ens tidsschema som man nu måste fylla med annat. Jag saknar mina älskade hatade lärare. Men framför allt saknar jag min klass!! Min underbara klass, så mycket kul vi har haft! Saknar dom så! Undrar vad alla har för sej... Är ju omöjligt att hålla kontakten med alla... Linda har ju dratt till Stockholm för att göa lumpen, Jennys pappa kasnke ska fixa jobb åt henne i USA! Och andra drar i väg till alla möjliga ställen för att plugga... Alla försvinner från mej! Som tur är finns ju Jeppe kvar hos mej även om vi kommer att ses avsevärt mindre än vad vi gjort nu på lovet... Är bara så himla rädd att han ska träffa nån annan nu när han börjar på gymnasiet... Själv kom jag in i Umeå men tackade nej... Är ju världens ände!

Detta innebär att jag måste söka jobb. Och ett himla tjat från mamma. Är inte lätt det där med jobb... Man ska komma på nån stans att fråga. Och man måste ha tur! Och det har inte jag!

Och så har i problemet stallet... Robin ska tas bort, mitt hjärta svider! Jag måste sätta in min ena sadel på blocket, är skyldig far min 4000 sen Stockholm. Och så har jag börjat överväga att leta ny stallplats, det här funkar inte längre, behöver börja om på nytt igen... Kommer dock att sakna de här sex åren... Nja, inte det sista halva men annars.

Nä, nu ska jag sluta klaga, det får bli som det blir. Hoppas bara att det blir bra... Måste ordna sej på något vis, det måste det! Så länge jag har Jeppe kvar vid min sida så vet jag att allting kommer att gå bra. Och även om mamma mest är sur nu för tiden så finns hon där också.

Och - jag ser fram emot körkortet!

Blev ju ändå ett rätt bra slut på den här sommaren. Det fina vädret kom ju till slut, hann med några lata dagar på stranden och en massa glass! Har också hunnit träffa tjejerna lite grann och framför allt myst med min underbara pojkis!

Idag har jag kört, sista gången på RT, sista gången med min lilla Audi. Jag har ätit blåbär och mjölk och blivit blå om tungan. Jag har grattat Maja på 7årsdagen. Jag har hjälp Jeppe att sätta ihop bordet vi har målat tillsammans. Och jag har förgäves försökt förberada mej på att alla andra ska börja skolan men inte jag.

Var föresten på kalas i lördags. Mycket revligt! Och Simpson´s filmen e rolig!

Nä, nu ska jag stilla min förvirrade hjärna med att fortsätta läsa Harry Potter 7.

Thanks for listening. /J.

Dagens låt: What do you do for money honey - AC/DC

Alla klagar väl ibland på sina syskon? Syskon kan ju verkligen vara det mest irriterande som finns! Det har speciellt jag, som är minst av oss tre, fått erfara! Alltid har jag fått skyllen för allt, jag har alltid fått höra att jag är mest bortskämd eftersom jag är minst, alltid har dom gjort sej lustiga över mej, skämt ut mej för andra, ja ni fattar. Men jag skulle aldrif vilja vara utan mina underbara systrar Malin och Ulrica! De är de bästa vänner man kan ha, de finns alltid där. Så mycket vi upplevt tillsammans, så mycket vi skrattat, gråtit, bråkat och snackat  killar, käder, skolan, kläder  och bara allmänt skit... Det blir en hel del på de 20 jag har varit deras syster! Tack för dessa underbara år och låt oss hoppas att det blir många till!

Härom veckan när jag var uppe hos Malin fick jag en ny Always friends-nyckelring, ni vet en sån med de där gråa trasnallarna, en sån som är i två bitar men som passar ihop, för våra förra hade gått sönder... Och idag fick jag en sisters-bok av Ulrica, så himla söt!

" Wild parties and happy days we shared. They were the best of times and nothing can compare. Who can I call anytime, day or night? When I just need to share or something's not right? Make-pu, geometry, yot tried to teach me. Admiring art and music too, are things I hope to teach you. What we learned in sisterhodd: that sharing love in life is good. "

Whit all my love, from me to my wonderful sisters. /J.

Känns nästan som den barnvisan fakriskt... Vi blir färre och färre.
Ulrica, Sebbe, Ellen och Mathias drog till Göteborg idag. Och Gustav försvann till Juleboda. Och Jeppe hem till sej (snyft). Så nu är det bara mamsen, vovven och jag kvar, suck...

Nu börjar snart plugget igen. Tja, inte för min del men för pojken. Nästan lite orättvist, han får vara på kära gamla Österäng men inte jag! Kommer sakna alla så grymt mycke! Min underbara klass, klassrummen, lärarna (ja faktiskt), lektionerna, kånka på böcker, läxor (njae)... Och framför allt kommer jag att sakna dej min älskling! Visst, vi kommer att ses men kanske en gång i veckan istället för 24 timmar om dygnet, 7 dar i veckan...! Så det är typ lika med noll... Hoppas, hoppas, hoppas jag hittar ett jobb! Jag vet att ingen tror på mej och alla klagar för att jag inte hittat något än men jag SKA!!!

Och så har vi pållarna... Ska jag ha dem kvar? Roin måste vi ju ta bort... Hur kallt och hårt och hemskt det än känns... Man har helt enkelt inte råd att ha kvar en häst som inte går att rida, som har det bra och går och skrotar i en hage och äter sej rund och go på gräs... För jäkligt det där med pengar... Att min Robin ska behöva dö bara för det... Min första egna häst, min läromästare, min tävlingskompis, min mysa-i-stallet-kompis...
Men Ellis... Ska jag flytta honom? Börja på nytt igen... En omstart även där... Iland är det precis vad som behövs för att viljan och motivationen... Inte för att vi inte har haft fem underbara år i vårt nuvarande stall utan för att det går på tomgång i en otroligt brant uppförsbacke just nu...

Nä, innan jag blir alltför pessimistisk ska jag gå och ta en fika och läsa Harry Potter!
Fast även det känns lite tungt just nu, har gett upp min favoritsyssla - att käka godis - tills den 1 augusti 2008!

YYYLL!! /J.